Kär Återförening !!!

Igår eftermiddag var det begravning för min kära farfar som stått mig väldigt nära, särskilt när jag växte upp.
Jag tänkte att jag skulle återberätta begravnings akten ur min synvinkel och hur farfar berättade under akten.

Men låt mig först berätta hur han dog, det är ett stort MIRAKEL bara det !!! med en stor portion härligt budskap som tillbehör !

Jo så här gick det till när farfar somnade in:

Han hade i många många år så länge jag kan minnas haft svårt att gå, han led av obegripliga smärtor och hade bensår.. Läkarna hade pratat om amputering i benen ganska länge men skjutit på det en tid..
Farfar hade förutom bensåren inga livshotande skador.
Han rökte och hade diabetes jo visst men inget som var fara för hans liv.
Så blev det bestämt.. att de var tvungna att ta hans ben, för att skadorna var så omfattande att han skulle få kallbrand annars..
Han fick ett datum på tisdag morgon och min far skulle hämta farfar på morgonen för att köra honom till sjukhuset..
På söndagsnatten innan operation tar min farfar sitt allra sista andetag!!!!
Han bestämde sig att hans ben dom ville han ha kvar och utan preparat eller något annat somnar han bara in utan smärta eller något bara somnar in helt enkelt..

Det är ju helt otroligt att vår vilja och tanke är så stark, vi kan verkligen skapa vårat liv och vår verklighet i vilken inriktning vi vill !!
Så skönt att han bara fick somna in utan att få ont.
TACK farfar för den starka upplevelsen och insikten.
Så farfars budskap till oss alla: Skapa din verklighet efter dina drömmar för du är skaparen i ditt eget liv och kan få vad som helst att hända..
det finns inga begränsningar
Han visste hur man gjorde entré , skojade med alla , hade alltid historier med ett klämmigt slut från sitt eget liv på lager..
Och när vi barn blev äldre så hade vi hört historierna minst 100 gånger men skrattade lika mycket och hysteriskt VARJE gång !!
Det var som om vi hörde dem för första gången varje gång...

Han drog scener ur revyer och var alltid kvällens mittpunkt..
Många fina minnen..

Innan begravning
Han och andra har berättat förut att när vi dör är vi väldigt nära våra kära och familj för att ge stöd och tröst i vår sorg , saknad och chock.
Vi kan då verkligen känna deras närvaro även om vi aldrig tidigare har haft andliga upplevelser.
Under den här tiden såg jag farfar väldigt tydligt och hörde honom , vi hade en del härliga konversationer... och jag förmedlade en del budskap till pappa som farfar ville..
Väldigt ofta när jag var ute och gick med min hund sent på kvällen såg jag farfar där stå vid infarten till mamma och pappas hus..
Han överöste kärlek över pappa och talade om för mig hur fantastisk pappa är som person .. det var så vackert sådan ren och oförstörd kärlek som är svårt att beskriva för de är så stor så jag hittar inte rätt beskrivning..

På själva begravningen
Stod han framme vid altaret i templet och bara log, det var många ljus tända och det var ett specifikt ljus i mitten som lyste extra starkt och på ett speciellt sätt !!
Där såg jag honom stå, jag tyckte det var fint ...
Under en psalm kom han fram till mig och lade sin hand över mitt hjärtchakra och jag kände fysiskt hans beröring och hans otroliga värme och kärlek då kom tårarna och jag grät och grät.. kände både sorgen smärtan och hans otroliga kärlek på samma gång..
fysiskt kändes det som om jag hade ett eldklot på bröstet...

Han va med
under hela begravnings akten ända tills alla hade gått fram till kistan och tagit farväl...
Sen var han borta...
och jag kände mig inte längre ledsen jag kände mig lättad och glad för hans skull, det var nästan en konstig känsla..

detta är inte slutet
under begravningen så var den minsta medlemmen min yngsta systers lilla dotter 8 veckor gammal och jag hörde farfar förmedla gång på gång, " ett liv avslutas och ett nytt tar sin början, detta är inte slutet , allt är i ständig rörelse utan början eller slut" som ett ständigt pågående kretslopp..
Jag har under lång tid vetat att döden inte är slutet utan en fortsättning i ett nytt skede, och nu starkare än någonsin. farfar har förflyttat sig till en annan dimension och finns hos oss alla NU starkare än någonsin..

Väntar på farmor
Farfar och farmor har varit gifta i nästan 60 år , och är nästan ihopväxta som en person, det är svårt att tänka sig att de skall vara isär..
men farfar berättade för mig att en av anledningarna till att han valde att åka hem var för att förbereda för farmor..
så att hon inte känner sig vilsen och bortkommen när hon dör..
Farmor har nämligen långt gången altzeimer och är ibland lite vilsen..
" nu kommer jag stå längst fram och ta emot henne när hon går mot ljuset" sa farfar..
Visst är det fint, renare kärlek än så går väl knappast att få ??

Jag är glad
för din skull farfar, nu slipper du ha ont i dina ben.
Hoppas att vi kommer att arbeta tillsammans för ljuset och kärleken.
Minnerna är många och de kommer aldrig att blekna bort, du är så speciell och kommer för alltid att vara levande för mig..
Vi ses när vi ses
Jag älskar dig !!!

Anna