måndag 3 februari 2014

Känna sig vilsen.
Ensam.
Rädd och förvirrad, skärrad.
Känslan av att inte känna igen sig själv.
Stå brevid och titta på, se sig själv som en helt annan okänd varelse.
Att inse att nånting är annorlunda, att det inte är som det ska eller borde vara.
Tårar som stiger i ögonen.
Titta upp mot himlen och hindra dom från att falla ner mot kinden eller låta dom göra det?
Mörker runt omkring, man letar efter det välbekanta ljuset.
Att stå inför det okända.
Ta ett kliv in i det eller stå kvar?
Tankar som far omkring, svåra att greppa, svåra att förstå, svåra att förklara för någon annan.
Svåra tankar som är svåra att tänka.
Att tänka gör ont, att känna gör ont.
Att falla gör ont.
Känslan av att någon står bakom.
Någon som i just rätt ögonblick sträcker ut sina armar och fångar upp en när man faller.
Som i slow motion.
Perfekt tajming.
Som det ska vara.
Som äkta vänskap.
Till dig min älskade vän.
Med kärlek / Pia Jartell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar